Lovley
OFF: Denna korta novell skrev jag igår när jag hade tråkigt. Kärlek är inte riktigt min grej, men jag hoppas att ni gillar det!
Lovley
Skolgården är nästan helt tom. Klockan är runt sex, och Karl och hans vän David är de enda som är där. Kvällen är ljum och sval, och helt bäcksvart, så att stjärnorna syns underbart klara på natthimlen.
"Är det inte vackert?" säger Karl.
"Jo", svarar David.
De två vännerna brukar inte prata så ofta, de brukar mer vara nära. Karl tycker egentligen att det är rätt skönt, speciellt eftersom han har känslor för sin vän.
Kärlekskänslor.
Han tar sin ena hand och tar tag i Davids. De är femton år, och håller varandra i handen. Hur töntigt är inte det? Men David skakar åtminstone inte av sin hand, han håller kvar den och kramar nästan hårdare än vad Karl gör.
"Har du någonsin funderat på kärlek?" frågar Karl.
"Ja, jag är ju ihop med Hanna", säger David till svar.
En klump bildas i Karls hals. Så han är hetero?
"Jag har funderat på det rätt länge. Och den jag är kär i är... Du."
David rodnar och slår ner blicken. Han ser ut att andas tungt. Karls hopp tänds igen.
"Samma här." David ser in i Karls gröna ögon.
En slags stråle, en kontaktstråle, binder de två pojkarna, och tvingar de att se varandra i ögonen. Ingen säger något, men de utbyter ord med bara blickarna. Så du är inte kär i Hanna? Nej. Hur länge har du varit kär i mig? Sedan jag träffade dig. Ska vi...? Vi ska.
Och så kysser de varandra i den mörka natten.
Love you om ni kommenterar!
