Drama på cirkus Groar
OFF: Är med i en skrivtävling och skulle skriva något med humor ... Ja, här kommer resultatet! Och ja; jag är ett fan av Hunger Games...
Drama på cirkus Groar
Cirkusen Groar stod öppen. Biljettautomaten sålde biljetter för allt vad den kunde, och det var säkert flera hundra människor som släpptes in.
Clownen Bertil stod och fixade till sitt smink. Det var planerat att han och den andra clownen, Jakob (som han inte gillade) skulle hoppa på varandra och hänga i linan där akrobaten skulle dansa. Bertil fnyste. Ett sådant slöseri med tid.
Till sist började föreställningen. De flera hundra människorna väntade spänt på att föreställningen skulle börja. Popcorn kastades, och sockervaddar klibbades.
Direktören kom ut och presenterade alla.
"Och må oddsen vara er gynnsamma … Nej, nu sa jag fel, ursäktade han sig, "jag menar förstås mina damer och herrar, välkomna till Hungerspelen! Nej, nu sa jag visst fel igen …"
"Se den där direktörn är nog lite förvirrad", viskades det i publiken.
"Haeru jäepat inn dedäär?" vrålade en full skåning.
Bertil andades tungt. Snart skulle han komma fram.
"Och nu ska deltagarna … Jag menar cirkusartisterna … Komma fram! Får jag presentera … Gale Hawthorne!"
"Han är då sannerligen förvirrad", nickade publiken mot varandra.
"Ett såent fyllo ska'ntä va dijäktöer fö'n sijkös!" vrålade skåningen.
Den generade akrobaten stegade ut i manegen, och tog sin plats.
"Katniss Everdeen!" hette tydligen nästa.
Lindansaren Aurora log ett bländande leende, men gav sedan direktören en ond blick.
"Knappen och Strömmen!"
Det måste vara jag och Jakob, tänkte Bertil, men blev sedan smått galen när direktören presenterade hela gänget som "spelledarna".
"En riktigt förvirrad gosse", viskade publiken.
"Due än kojkskallä, ja gåe nue!" vrålade skåningen högre än någonsin, och stegade på vingliga ben ut genom porten.
Direktören såg en aning svettig ut innan han fortsatte.
"Knappen och Strömmen ska börja med ett fantastiskt skådespel, i arenan … manegen … välkomna fram!"
Bertil såg argt på Jakob, som flinade brett till svar. Var det han som hade bestämt det här? Hade han förvirrat direktören så att han bara skulle tänka på Hungerspelen? Ja, kanske.
De började sitt nummer. Men Jakob betedde sig inte alls som de hade bestämt. Han verkade snarare attackera en förvirrad Bertil.
"Bara en överlever", viskade han i Bertils öra.
Och då förstod Bertil.
"Vem av er här är president Snow?" vrålade han.
Publiken viskade upphetsat igen. Men alla kände en tydlig lukt av blod och rosor.
"DU!" vrålade Bertil mot mannen med det falskaste leendet av alla. "KOM HIT!"
Och så dansade de vals och var lyckliga i alla sina dagar. Nja, utom Bertil, som inte tål rosor …
Clownen Bertil stod och fixade till sitt smink. Det var planerat att han och den andra clownen, Jakob (som han inte gillade) skulle hoppa på varandra och hänga i linan där akrobaten skulle dansa. Bertil fnyste. Ett sådant slöseri med tid.
Till sist började föreställningen. De flera hundra människorna väntade spänt på att föreställningen skulle börja. Popcorn kastades, och sockervaddar klibbades.
Direktören kom ut och presenterade alla.
"Och må oddsen vara er gynnsamma … Nej, nu sa jag fel, ursäktade han sig, "jag menar förstås mina damer och herrar, välkomna till Hungerspelen! Nej, nu sa jag visst fel igen …"
"Se den där direktörn är nog lite förvirrad", viskades det i publiken.
"Haeru jäepat inn dedäär?" vrålade en full skåning.
Bertil andades tungt. Snart skulle han komma fram.
"Och nu ska deltagarna … Jag menar cirkusartisterna … Komma fram! Får jag presentera … Gale Hawthorne!"
"Han är då sannerligen förvirrad", nickade publiken mot varandra.
"Ett såent fyllo ska'ntä va dijäktöer fö'n sijkös!" vrålade skåningen.
Den generade akrobaten stegade ut i manegen, och tog sin plats.
"Katniss Everdeen!" hette tydligen nästa.
Lindansaren Aurora log ett bländande leende, men gav sedan direktören en ond blick.
"Knappen och Strömmen!"
Det måste vara jag och Jakob, tänkte Bertil, men blev sedan smått galen när direktören presenterade hela gänget som "spelledarna".
"En riktigt förvirrad gosse", viskade publiken.
"Due än kojkskallä, ja gåe nue!" vrålade skåningen högre än någonsin, och stegade på vingliga ben ut genom porten.
Direktören såg en aning svettig ut innan han fortsatte.
"Knappen och Strömmen ska börja med ett fantastiskt skådespel, i arenan … manegen … välkomna fram!"
Bertil såg argt på Jakob, som flinade brett till svar. Var det han som hade bestämt det här? Hade han förvirrat direktören så att han bara skulle tänka på Hungerspelen? Ja, kanske.
De började sitt nummer. Men Jakob betedde sig inte alls som de hade bestämt. Han verkade snarare attackera en förvirrad Bertil.
"Bara en överlever", viskade han i Bertils öra.
Och då förstod Bertil.
"Vem av er här är president Snow?" vrålade han.
Publiken viskade upphetsat igen. Men alla kände en tydlig lukt av blod och rosor.
"DU!" vrålade Bertil mot mannen med det falskaste leendet av alla. "KOM HIT!"
Och så dansade de vals och var lyckliga i alla sina dagar. Nja, utom Bertil, som inte tål rosor …
